Då har vi tagit farvel av sköna Charlie...
Båda sambon och jag känner ett sådant lugn. Vi vet båda att NU har han hittat det han inte kunde hitta här hos oss. Frid, frid i kropp och själ. Han sitter nånstans unde ett träd och fiskar, sköna, sköna Charlie. Så saknad.
Han fanns med oss under hela begravningen, det kände vi allihop, och då menar jag inte så som man "alltid" säger, men han fanns verkligen där. Är nog därför man kan känna ett sådant lugn, för han log mot oss hela tiden. Han mådde bra där han hade kommit.
Och Charlie, du sköna, vi kommer träffas en dag, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar