Hejsan!
Nu vart det länge senn jag skrev, men that`s life;)
Hoppet om en vit jul, tynar sakta men säkert bort utanför fönstret, det sitter väl någon där uppe och skrattar, undrar nog om vi verkligen trodde att VI skulle få en vit jul... Sicket skitår det har varit...Behöver några viloår, så att man kan hämta sig....Men den som sitter där uppe har kanske mer att skicka??Bring it on then, I´ll kick you`r ass when I`ll get there!!!
Ursäkte mitt språk, men lite får man väl skicka tillbaks;)
Nej, oavsätt va nästa år erbjuder mig, så ska jag ta tag i det og omvandla det till något possitivt!!
You cant`t bring me down f****r!!!
Jag och bara jag kan besluta hur jag vill leva, vem jag vill vara!!!
Så nya tag nu, upp med huvudet, rak i ryggen, och va stolt över den du har VALT att vara!!
Det ska jag vara....
GOD JUL OCH ETT RIKTIGT GÖTT NYTT ÅR PÅ ALLA; VENNER SOM INTE VENNER!!!
ME LOVE YOU ALL <3>
onsdag 23 december 2009
torsdag 10 september 2009
Något jag alltid måste leva med.......
http://paranormal.se/topic/empat.html
Vissa ser det som en gåva, jag ser det som en livslång belastning.....
Vill bara känna mina känslor, bara min glädje, bara min sorg.....
Jag vill va glad för andras skull, vill va ledsen för andras skull, men inte känna andras känslor....
Mina räcker så det håller.....
Kram
Vissa ser det som en gåva, jag ser det som en livslång belastning.....
Vill bara känna mina känslor, bara min glädje, bara min sorg.....
Jag vill va glad för andras skull, vill va ledsen för andras skull, men inte känna andras känslor....
Mina räcker så det håller.....
Kram
tisdag 11 augusti 2009
JAG TOG SATS, SPRANG RAKT IN I VÄGGEN, PROVAR NU HITTA RÄTT DÖRR TILLBAKS!
Tänker nu bäretta lite hur det är att va mig!
Jag är en tjej i trettiåren som har varit genom min del av sorg och olyckliga händelser i mitt liv.
Det som kanske skiljer mig från många andra är att jag har ALDRIG bearbetat något av det jag varit med om. Och nu har det kommit ifatt mig.
Det sa bara stopp en dag, och jag började planera att ta livet av mig, planera min begravning. Det som håller mig kvar idag är min dödsångest. Men jag har fortfarande dödslängtan, men som tur är så har jag mer dödsångest. Än så länge....
Jag fattade ett beslut, att jag behöver hjälp NU. Och sökte det... Fick det av läkare, psykolog och kiropraktor. Av läkaren fick jag piller, av psykologen fick jag prata, och hos kiroprator fick harmoni i kroppen. Är tacksam för all hjälp, även den hjälp som inte hjälpt mig. Ett STORT stöd från familj och vänner, som jag aldrig kan betala tillbaka. Det har betydt utroligt mycket för mig, och fått mig att förstå att jag betyder nått för andra, nått som jag nog inte känt tidigare. För att jag själv inte betyder nått i min värld.
Oftast känner jag mig som en betydningslös nolla, som ingen tycker om, för jag tycker inte om mig själv. Mitt värde är på noll. Och alla andra är på högsta. Jag är äklig...
Jag känner inte att jag är värd andras tid, för jag borde inte få tid här på jorden. Jag är inte värd nått.
Jag har två barn och en undrebar sambo, som jag älskar över allt på jorden, och som älskar mig. Och nu tänker nog månge, hur kan jag vilja dö, när jag har så mycket att leva för. Men det är inte dom jag har i tankerna när jag inte pallar mer, bara mig själv. Vi vet ju alla att självmord är en ego handling, men jag får ju säga att det är min familj som tar mig tillbaka till livet varje gång. Det är ju dom som hittar mig, och det står jag inte ut med.
Känner idag att det fortfarande är otroligt jobbigt med alla krav som jag ställs inför varje dag. Vill ju ha ett fint hem, rena kläder, laga mat, umgås med mina bar och sambo, men allt känns för mycket, och då kommer självklart tanken att dom förtjänar någon bättre än mig, att jag inte behövs...
Jag kämpar vidare, varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag....
Jag är en tjej i trettiåren som har varit genom min del av sorg och olyckliga händelser i mitt liv.
Det som kanske skiljer mig från många andra är att jag har ALDRIG bearbetat något av det jag varit med om. Och nu har det kommit ifatt mig.
Det sa bara stopp en dag, och jag började planera att ta livet av mig, planera min begravning. Det som håller mig kvar idag är min dödsångest. Men jag har fortfarande dödslängtan, men som tur är så har jag mer dödsångest. Än så länge....
Jag fattade ett beslut, att jag behöver hjälp NU. Och sökte det... Fick det av läkare, psykolog och kiropraktor. Av läkaren fick jag piller, av psykologen fick jag prata, och hos kiroprator fick harmoni i kroppen. Är tacksam för all hjälp, även den hjälp som inte hjälpt mig. Ett STORT stöd från familj och vänner, som jag aldrig kan betala tillbaka. Det har betydt utroligt mycket för mig, och fått mig att förstå att jag betyder nått för andra, nått som jag nog inte känt tidigare. För att jag själv inte betyder nått i min värld.
Oftast känner jag mig som en betydningslös nolla, som ingen tycker om, för jag tycker inte om mig själv. Mitt värde är på noll. Och alla andra är på högsta. Jag är äklig...
Jag känner inte att jag är värd andras tid, för jag borde inte få tid här på jorden. Jag är inte värd nått.
Jag har två barn och en undrebar sambo, som jag älskar över allt på jorden, och som älskar mig. Och nu tänker nog månge, hur kan jag vilja dö, när jag har så mycket att leva för. Men det är inte dom jag har i tankerna när jag inte pallar mer, bara mig själv. Vi vet ju alla att självmord är en ego handling, men jag får ju säga att det är min familj som tar mig tillbaka till livet varje gång. Det är ju dom som hittar mig, och det står jag inte ut med.
Känner idag att det fortfarande är otroligt jobbigt med alla krav som jag ställs inför varje dag. Vill ju ha ett fint hem, rena kläder, laga mat, umgås med mina bar och sambo, men allt känns för mycket, och då kommer självklart tanken att dom förtjänar någon bättre än mig, att jag inte behövs...
Jag kämpar vidare, varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag....
fredag 13 februari 2009
Trött på respektlösheten!!!
Vilket värde har människor i makthavandes ögon??Inget?? Får man behandla andra människor hur som, ljuga om dom?? Sitter mitt i en sits nu som jag inte vet hur man ska ta sig ur snyggt. Vill helst skrika och va oproffsig, men det löser ju inget. Vill va stöd, men vet inte hur. Hoppas att vi tar oss ur det här med flaggan i topp. Och nyvunnen respekt från topparna. Men är tyvär tveksam till det.
Sen är det ett annat spekter som inte går så bra just nu. Har en smygande känsla av att bli utfryst av såkallade vänner. Den känslan känner jag så alltför väl, så det är bara att gå vidare. Skippa människor som får mig att känna mig som luft, som om jag inte existerar. Finito!! Inte att jag tror att jag blir savnad, kanske en lättnad att jag tar steget själv, så det inte behövas sägas högt. Fegt ja, men tyvär är världen full av fegisar, fegisar som inte vågar stå upp för den dom är, som att dom inte är värda mer än va dom får. Kämpa, är saken, kämpa för dig själv och dina känslor och va du tycker och tänker.
DU ÄR HUVUDPERSONEN I DITT LIV!!! Så ta tag i det, för det kan bara du göra!!
Jag lämnar allt bakom mig, börjar ett nytt liv, med nya människor runt mig, som vill umgås med mig, som tycker om mig för den jag är, och inte sätter på ett fakesmile varje gång jag träffar dom. Sånna vänner kan jag va utan. Mitt liv är för kort!!
Det här blev snurrigt, men så är mitt hjärta med just nu! Lite kaos, men snart faller nog alla bitar på plats, och livet ler igen! Behövde bara städa ur systemet, ta bort virus.
Kanske en annan dag....
Sen är det ett annat spekter som inte går så bra just nu. Har en smygande känsla av att bli utfryst av såkallade vänner. Den känslan känner jag så alltför väl, så det är bara att gå vidare. Skippa människor som får mig att känna mig som luft, som om jag inte existerar. Finito!! Inte att jag tror att jag blir savnad, kanske en lättnad att jag tar steget själv, så det inte behövas sägas högt. Fegt ja, men tyvär är världen full av fegisar, fegisar som inte vågar stå upp för den dom är, som att dom inte är värda mer än va dom får. Kämpa, är saken, kämpa för dig själv och dina känslor och va du tycker och tänker.
DU ÄR HUVUDPERSONEN I DITT LIV!!! Så ta tag i det, för det kan bara du göra!!
Jag lämnar allt bakom mig, börjar ett nytt liv, med nya människor runt mig, som vill umgås med mig, som tycker om mig för den jag är, och inte sätter på ett fakesmile varje gång jag träffar dom. Sånna vänner kan jag va utan. Mitt liv är för kort!!
Det här blev snurrigt, men så är mitt hjärta med just nu! Lite kaos, men snart faller nog alla bitar på plats, och livet ler igen! Behövde bara städa ur systemet, ta bort virus.
Kanske en annan dag....
onsdag 4 februari 2009
onsdag 21 januari 2009
Avundsjukan....
Vad gör så att människan blir ond?? 99% av tiden?? Avundsjukan!!!!Slår aldri fel...Har man nått som någon annan hade oxå velat ha, då ska det klankas ner på en...Varför?? Mår man bättre av det?? Förstår inte varför man inte kan glädjes över annans lycka...Har råkat ut för det här flera gånger, sist igår....Så trött, så besviken, så förbannad....Leave Nina alone!!! Låt mig få va glad, låt mig få känna lycka utan att det ska sticka i dina ögon....Lev din dag som om det skulle va din sista.... Och framför allt, lev DITT liv, och inte prova leva någon annas, bara för att det SER perfekt ut....Inget ÄR perfekt, inget är som det ser ut....Det bara är....Deal whit it....
Jag skriver det här nu för att jag har blivit baktalad på mitt jobb, och det är inget kul...Fått skulden för nått jag inte sagt....Jag skulle ha pratat skit om två jobbakompisar, och det har jag inte gjort....Bara för att jag alltid är glad, och det är ju olagligt....Men gumman, du kan inte störa min positiva energi....Det är du INTE värd....
Det va allt från argbiggan Nina;)
Jag skriver det här nu för att jag har blivit baktalad på mitt jobb, och det är inget kul...Fått skulden för nått jag inte sagt....Jag skulle ha pratat skit om två jobbakompisar, och det har jag inte gjort....Bara för att jag alltid är glad, och det är ju olagligt....Men gumman, du kan inte störa min positiva energi....Det är du INTE värd....
Det va allt från argbiggan Nina;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)